Oavsett om tekniken är digital eller analog är ljuset fotografins givna utgångspunkt. Ljuset är också den mest verksamma komponenten i Kalle Sanners och Carl Anders arbeten. De har båda en bakgrund i den fotografiska kultur som vuxit fram under de senaste decenniernas högre utbildning och där praktik och teoretisk reflektion förenas på ett fruktbart sätt, vilket på flera sätt präglar deras arbeten.
I deras bilder av ting, byggnader, människor och miljöer används ljuset på ett sätt som får motivet att framträda med en särskild närvaro. Det handlar om ljusets skulpterande verkan och förmågan att göra både volymer och rumsligheter greppbara – aspekter som är svåra att fånga i ett medium som fotografi. Deras sätt att behandla ljuset synliggör också olika ytors specifika egenskaper, något som skapar taktila kvaliteter i bilderna och bekräftar tanken om att ögat är ett organ för både seende och beröring.
Men ljuset är inte bara ett verksamt medel i deras arbete, utan ljuset spelar också en egen roll och skänker bilderna ett tydligt igenkännbart uttryck. Det finns en avrundad klarhet i bilderna och ett uttryck som – trots de uppenbart fotografiska dimensionerna – också har ett starkt och medvetet måleriskt drag. Färgen är alltid något mer än enbart en del av motivet, och på ett synbart sätt bidrar färgtonerna till bildens stämning och komposition. Den musikaliska fördelningen av bildens olika beståndsdelar är – precis som ljuset – en viktig del i Sanners och Anders bildspråk, och oberoende av vad bilden föreställer finns det en inre och dynamisk arkitektur i fotografierna.
Den internationella fotografiska miljö som Kalle Sanner och Carl Ander verkar inom ställer stora krav på att behärska olika tekniker och följa med i en snabbt föränderlig utveckling, men också på en djupare kunskap om fotografiska bilders betydelser i olika kontexter. Förståelsen för och rörelserna mellan genrer är en central aspekt av den samtida fotografens kompetens. Sanners och Anders bilder är genomförda och publicerade i en rad olika sammanhang, och betraktar man hur deras projekt fungerar blir styrkan i den estetiska hållningen och de fotografiska metoderna tydlig. Vad som är särskilt slående är hur det avbildade blir extremt synligt – och på ett fascinerande sätt kan denna förhöjda uppmärksamheten också generera en känsla av öververklighet.
Niclas Östlind, fil. dr. i fotografi vid HDK-Valand
Whether the technology is digital or analog, light is the starting point of photography. Light is also the most active component in the works of Kalle Sanner and Carl Ander. They both have a background in the photographic scene that has emerged during the higher education of recent decades and where practice and theoretical reflection are combined in a successful way, which in several ways characterizes their work. In their images of things, buildings, people and environments, light is used in a way that makes the motif appear with a specific presence.
It is about the sculptural effect of light and the ability to make both volumes and spaces tangible – aspects that are difficult to capture in a medium such as photography. Their way of working with light makes the specific properties of different surfaces visible, which creates tactile qualities in the images and confirms the idea that the eye is an organ for both sight and touch. But light is not only an effective means in their work, but light also plays its own role and gives the images a clearly recognizable expression. There is a certain clarity in the images and an expression that – despite the obvious photographic dimensions – also has a strong and conscious pictorial feature. The colors is always something more than just a part of the subject, and in a visible way the color tones contribute to the mood and composition of the image. The musical distribution of the image’s various components is – just like the light – an important part of Sanner’s and Anders’ imagery, and regardless of what the image represents, there is an inner and dynamic architecture in the photographs.
The international photographic environment in which Kalle Sanner and Carl Ander operate places great demands on mastering different techniques and following a rapidly changing development, but also on a deeper knowledge of the meanings of photographic images in different contexts. The understanding of and movements between genres is a central aspect of the contemporary photographer’s competence. Sanners and Anders’ pictures have been executed and published in a number of different contexts, and if you look at how their projects work, the strength of the aesthetic attitude and the photographic methods becomes clear. What is particularly striking is how the image becomes extremely visible – and in a fascinating way, this highlighted attention also generates a sense of reality.
Niclas Östlind, fil. dr. in Photography at HDK-Valand, University of Gothenburg.
Ob analoge oder digitale Technik, das Licht ist der natürliche Ausgangspunkt der Fotografie. So ist es auch in Kalle Sanners und Carl Anders Werken die wirksamste Komponente. Beide verorten sich in der in den letzten Jahrzehnten an den Hochschulen gewachsenen Bildkultur, die ihre fotografischen Arbeiten durch das fruchtbare Zusammenwirken von Praxis und theoretischer Reflexion auf vielfältige Weise prägt. Das Licht lässt die Gegenstände, Gebäude, Menschen und Milieus in Sanners und Anders Werken mit einer besonderen Präsenz hervortreten.
Es entfaltet eine bildhauerische Wirkung und macht Räumlichkeiten greifbar – schwer mit der Kamera einzufangende Aspekte. Sanners und Anders Einsatz des Lichts lässt zudem die spezifischen Eigenschaften unterschiedlicher Oberflächen hervortreten, was den Bildern eine taktile Qualität verleiht und die Vorstellung bestätigt, das Auge sei ein Organ sowohl für den Seh- als auch den Tastsinn. Das Licht wird jedoch nicht nur als Wirkmittel eingesetzt, sondern entwickelt eine eigenständige Rolle, die den Bildern zu ihrem unverkennbaren Ausdruck verhilft. Eine Art abgerundete Klarheit, mit einem deutlich malerischen Anklang – trotz der offensichtlichen fotografischen Dimensionen. Die Farbgebung ist mehr als nur Beiwerk des Motivs, sie trägt signifikant zur Stimmung und Komposition des Bildes bei. Die harmonische Verteilung der unterschiedlichen Bestandteile ist – genau wie das Licht – ein entscheidender Aspekt in Sanners und Anders Bildsprache; unabhängig vom Motiv des Bildes, lassen die Fotografien eine innere und dynamische Architektur erkennen.
Das internationale fotografische Feld, in dem Kalle Sanner und Carl Ander agieren, stellt hohe Anforderungen. Es erfordert das Beherrschen unterschiedlichster Techniken, Agilität angesichts dynamischer Entwicklungen sowie eine vertiefte Kenntnis von Bedeutungszusammenhänge in vielfältigen Kontexten. Das Verständnis für verschiedene Genres sowie die Fähigkeit, sich frei zwischen diesen bewegen zu können, ist ein zentraler Aspekt zeitgenössischer fotografischer Kompetenz. Sanners und Anders Bilder wurden in verschiedensten Zusammenhängen aufgenommen und publiziert, und in Anbetracht der Funktionsweise ihrer Projekte tritt die Stärke in der ästhetischen Haltung und den fotografischen Methoden deutlich hervor. Besonders beeindruckend ist dabei die extreme Sichtbarkeit des Abgebildeten – die erhöhte Aufmerksamkeit kann zudem auf faszinierende Weise ein Gefühl von Hyperrealismus erzeugen.